Back on track
Saknart... som man skulle säga på Enköpingska. Nu bloggar jag väl ett tag igen och får se vad det leder till.
Jag är hemma med halmen, dvs vintervilan har börjat och en låååång period att fylla med massor av saker som till hälften inte blir gjorda. Undrar varför ?
Just nu längtar jag mest efter mitt Afrika. Det Afrika som har värmen, färgerna och livsrytmen som passar mej. Här i det grådaskiga och blöta Flandern planeras det för en ny resa, men var, när och hur är de stora frågorna. Det är ju inte bara att kasta sig på planet och flyga i väg direkt, djuren ska ha omsorg, praktiska saker ska avklaras innan det blir nån tur igen.
Resandet är som en drog, något som jag behöver för att kunna leva. Drogen kostar och är i allra högsta grad beroendframkallande. Planerandet är ett rätt omfattande jobb, tack och lov finns ju internet och man surfar runt i timtal. Hur gjorde man förr, jo man gick på biblioteket, läste böcker och artiklar. Det var då det.
Att planera en resa i Afrika är inget man gör på nolltid heller, det mejlas hit och dit, svaren kan dröja veckor och det lönar sig att jämföra priser och framför allt att deala om priser. Valet denna gång står nu mellan schimpanser i Uganda eller snorkling i Mozambique. Vad det hela hänger på nu är som alltid PENGAR. Planera är gratis, resa är pengar. Suck
hej, såg din blogg via Anna Hellerstedt. Jag har varit i Uganda och rekommenderar landet varmt. Jag vill tillbaka! Jag var dör i tre veckor och några i mitt sällskap valde att besöka Bergsgorillorna - de var lyriska efteråt. Själv besökte jag istället lite olika bönder via We effekt, mer intresserad av människor.