Allmänt

Med Tant Anna bland valhaj och fladdermöss

Dagarna går alldeles för fort när man är på resa, det var dags att lämna fastlandet och flyga till Mafia Island.
I ett åttasätes flygplan finns det definitivt inte plats för några flygvärdinnor, men vem behöver service när man flyger så lågt över havet att man ser både djur, båtar och människor.
Mafia Island ligger söder om det med kända Zanzibar, ön är mycket liten och turismen är relativt begränsad. Större delar av Mafia är nationalpark och många boenden ligger just inne i själva parken där man också betalar en avgift per dag för att befinna sig.
En öppen jeep hämtade mej på flygplatsen, vi skumpade fram till mitt boende för de närmsta dagarna.
Ett av de få budgetboenden som Mafia har att erbjuda. Enkla bandas med fläkt och kalldusch, mer behövs väl inte. Fantastisk mat, där du kan prova allt vad havet har att erbjuda och som dessutom är så färskt att det nästan sprattlar på tallriken, tillagat med kokosmjölk, curry och citrongräs.
 
Vad gör man då på Mafia ? Förrutom att ligga i hängmattan, ligga på rygg i oceanen eller läppja på en mangodrink ?
Snorkling och dykning är ett måste, jag slog följe med några amerikanska barnmorskor på volontäruppdrag, vi tillbringade dagen under vattnet och picknickade på öde sandbankar. Undervattenslivet är mer än fantastiskt, oförstörda korallrev proppfulla med akvariefiskar. Solen är dock obarmhärtigt stark och hög solskyddsfaktor är ett måste (säger hon som fullständigt brände upp sig).
 
        
 
En av anledningarna till att jag valde just Mafia var bra förrutsättningarna till att se valhaj. Dagen för min valhajsexkursion såg ut så här... Det stod som spön i backen, vägarna spolades bort, havet var vilt, vi kurade länge och väl i en liten klänningsbutik innan vi faktiskt var tvungna att ge upp.
 
Dagen efter ett nytt försök, amerikanskorna hade gett upp men inte jag. Vädret var väl något bättre men havet var oroligt och den ganska ruffiga träbåten kändes inte så värst säker. Vadade ut till midjan och hävde mej över relingen, sedan gungade vi oss ut på öppet hav, jag och skepparen.
 
Efter runt tre timmar när vågorna hela tiden sköljde över relingen och allt flöt omkring på durken var jag nära att ge upp, jag hade fullt sjå att hålla mej fast och försöka skydda min kamera.
Men så.... genom ett under ser vi andra båtar cirkla runt, vi styrde dit och se där.... en ensam valhajshona.
Och det är nu jag inser faktumet att man måste skydda dessa fantastiska varelser från människan. Här fanns det alltså en möjlighet att kasta sig i vattnet och snorkla med valhajen, vilket också ett mindre antal mer eller mindre simkunniga personer gjorde. Det gjorde inte jag. Det är nu jag inser vikten av restriktivt valskådande i form av långa avstånd från valen och att låta den leva sitt liv i fred så mycket som möjligt.
Trots att jag nu inte kan briljera med att ha simmat med valhaj har jag i alla fall sett en, det kan jag leva på länge.
 
           
 
Jag lejde en kille med båt för att ta mej över till grannön, Chole Island. Det är där man kan se de endemiska jättefruktfladdermössen. Efter två timmars väntan dök han upp, körde mej över till Chole och i rasande fart gick vi till fladdermösstillhållet och lika fort ville han tillbaks. Det var bara att betala och se glad ut.
           
 
Fladdermössen... ja det var något alldeles särdeles häftigt att se, hundratals kanske tusentals tillbringar dagen på Chole Island och i skymningen flyger de tillbaks till Mafia och tillbringar natten där.

Efter sköna dagar fyllda med både aktiviteter och vila var det dags att bege sig till flygplatsen igen. den absolut minsta jag hittills har varit på. Securityn bestod av att man fick lägga s.k farligt gods, typ tändare,i en byrålåda som man när man behövde ta ett bloss kunde ta tillbaka.... Vänthallen var ett rum med nedsuttna plyschsoffor och en väldigt skranglig takfläkt, thats it.
 
Mafia, minnena ska jag ta fram den här vintern när det är ruggigt och blött här i Belgien.