Allmänt

Hoppets tunnel

Sarajeov var under mer än 1000 dagar en omringad stad, ständigt under granatattacker och beskjutning, dag som natt. Periodvis kunde inte ens huminitärhjälp nå den belägrade staden, människor svalt, led brist på vatten och andra nödvändigheter som vi andra räknar som vardagligheter.
Man kan i princip säga att det var en stängd zon med få möjligheter att ta sig in eller ut.
Tanken om en tunnel vidareutvecklades till en plan som många månader senare resulterade i en tunnel, Hoppets tunnel,Tunel Spasa.
Vid en av nedgångarna till tunneln finns i dag ett  välbesökt museum där man också kan gå ett 20-tal meter under jord.
Tunnelarbetet pågick mellan mars och juni 1993.
Man arbetade i 8 timmarsskift dygnet runt och allt grävarbete utfördes helt manuellt. Svårigheter att finna byggmaterial var ett av alla problem man hade att lösa.

Totalt beräknar man att 1200 kubikmeter jord förflyttades FÖR HAND, med skottkärror.
Huvudsyftet med denna tunnel var att förbinda den belägrade innerstaden med de yttre Bosnienkontrollerade ytterområdena runt Dobrinja och flygplatsen vid Butmir.
 
Arbetarna betalades inte med penningar, ett paket cigaretter eller annan attraktiv vara som livsmedel var betalningsmedlet för ett skifte under jord.
Tunnel stod klar för 30 juni 1993, den bestod då av två sidotunnlar som anslöt till en huvudtunnel, gånghöjden låg på mellan 1,50 m-1.80 m.
Totalt dryga 800 meter att vandra till friheten...
Redan de första månaderna bars runt 5 ton krigmaterial in till staden genom tunneln som ofta var svårframkomlig pga av vatten och otjänlig luft.
 
 
Efter en tid anlades räls för att lättare kunna forsla humanitärhjälp och krigsmaterial. En pipeline för bränsle var ett annat projekt.
Varje dag passerade mellan 3000-4000 personer genom tunneln. Civilpersoner, FNpersonal tillika miltitärer.
Tunneln kontrollerades av bosniska armén och som civilperson fick man ansöka om lov för att använda den flyktvägen. Det sägs att man betalade runt 120 dollar i passeravgift. Runt 400 000 bosnjaker flydde genom Hoppets tunnel.
I dag är som sagt en av nedgångarna till tunneln en turistattraktion.
Här finns en fast utställning med berättelser och film om tunnelns historia.
 
När man vandrar i den korta tunnelbiten är det upplyst, torrt och stilla och att sätta sig in i hur det var då är svårt. Att ångest och skräck sitter djupt i tunnelväggarna är ett faktum, men där framme i slutet skymtar ljuset och friheten.