Man tager vad man haver
Livet på landet, i en by någonstans i mitten av Madagaskar. Skjulen, dvs husen, ser ut att rasa ihop vilken minut som helst och jag undrar i mitt stilla sinne hur de klarar stormar och regn.
I den här delen av landet odlar man mycket ris. Ris kan man i regel skörda två gånger om året. Man odlar också kassava och majs samt en del kaffe, sockerrör och kryddor. De tre sistnämnda för export.
Utsikten från de kommande nätternas boende var väl sådär, kändes inte riktigt säkert så det blev till att skjuta en tung byrå framför dörren...
Det mesta kretsade kring den enda bygatan. Ett par skjul med förnödenheter till salu.
Och naturligtvis alla dessa ungar... Under mina resor slås jag ofta av hur stor uppfinningsrikedomen är, hur milsvida klyftorna är mellan våra barn och barnen ute i världen. Ni vet vad jag tänker på; våra ungar med sina tekniska prylar som jag inte ens vet namnen på, ej heller hur de funkar.
Och ja, Madagaskar är en av världens fattigaste länder, En stor del av befolkningen lever på runt en dollar per dag. Politiska oroligheter har gjort att utländska investerare drar öronen åt sig trots att Madagaskar sitter på en hel del rikedomar i form av olja och diamanter. Madagaskar drar sig framåt med hjälp av biståndspengar.människor lever i fattigdom och ren misär.
Lycka är en brunn med rent vatten. Lycka är också mat för dagen och tak öer huvudet. Resten är överkurs på Madagaskar.
I nästa inlägg tar vi en titt på Antananarivo, huvudstaden och där är skillnaderna mellan fattig och rik än mer påtaglig.
