Bakom lyckta dörrar
I går eftermiddag var jag och dogsen på en promenad i skogen här bakom mej, syftet var att göra något högst förbjudet; nämligen plocka lite mossa. I Belgien finns ingenting som heter allemansrätt och det är alltså inte tillåtet att plocka bär, svamp, mossa och så vidare. Ej heller tillåtet att bada på plats utan badvakt. Så är det här.
Nåväl, med rumpan i vädret stod jag plockade mossa, försiktig, en tuss här, en tuss där, ty mossa växer långsamt. Och plötsligt, från ingenstans, kom någon fram ur dunklet. Tack och lov var det inte skogsvaktarn utan bara en av mina grannar som jag efter snart nio år inte vet namnet på. Jag är utländskan och han är (arg) granne.
Nu blev det faktiskt en riktigt trevlig pratstund och hundarna hoppade inte allt för mycket. Grannen undrade om jag aldrig var rädd, alltså här där jag är bor är det ÖDE... Och varför hade jag aldrig rull-luckorna neddragna, man kan ju se rätt in, menade han på....
Rullande luckor.... Det är nåt de flesta hus här i Belgien har, jag har det med.... Det får mej att tänka på någon slags mörkläggningsfunktion från andra världskriget... Här är kutymen att man se UT men definitivt inte IN och dagtid draperas fönstren med genomskinliga gardiner. Och inte speciellt mycket blommor har man inte heller. Möjligtvis skulle jag använda dem för att hålla högsommarvärmen ute, dagtid.
Nä... Det där med luckor skiter jag allt i, jag skulle tycka det var mer obehagligt att inte se vad som är utanför huset. Och summan av det hela är att vill nån se hur en utländska bor; VARSEGOD ! Titta in i, det bjuder jag på !
