Annas blandning - Tant Anna äntligen tillbaka i Afrika

25 Januari 2022

Tant Anna äntligen tillbaka i Afrika

Jag säger bara jädrans covid som satte stopp för allt resande, en ny Afrikaresa har jag planerat sen sommaren 2020.Och även denna gång hängde det på gärdsgårn, omikron tog tag i världen och jag var beredd att ställa in den här gången med. Komorerna hittade jag av en slump egentligen, jag gillar ju öar på östafrikas kust, google maps med stor förstoring och där hittade jag öarna som jag knappt ens visste att de fanns. En massa research och saken var biff. Komorerna fick det bli,

Komorerna består av fyra vulkanöar; Grand Comores, Anjouan, Moheli samt Mayotte. Jag hade bestämt mig för att hinna med Grand Comores samt den pyttelilla ön Moheli. Resan tog en förskräckligt lång tid med urtråkiga väntetider, Bryssel-Amsterdam-Nairobi-Moroni.

Efter ungefär totalt 34 timmar sen jag lämnade hemmet landade jag sålunda på Moroni flygplats, värmen slog emot mej som en käftsmäll, 32 grader och obarmhärtig sol. En oändlig pappersexercis innan alla kontroller var klara, allt måste vara i pappersform, pcrtest, hotellbokningar, hälsodeklaration... Taxi till hotellet, 45 minuter från flygplatsen, hotellet Jardin de la paix, där det visade sig att min bokning inte ens existerade, någon dator existerade inte heller.Jag hade hotellbekräftelse, fick på nåder en familjelägenhet i avvaktan på att den så kallade managern skulle dyka upp. Fick senare byta till ett vanligt rum och aircon var en välsignelse. Min första dag på Komorerna var till ända. Dagen efter var det dags att utforska Moroni, Komorernas huvudstad som vaknar och somnar med minaretutropen.

Den gamla Fredagsmoskén har anor från 1400-talet, en vacker arkitektur som jag tyvärr bara kunde se från utsidan, Även om jag hade kunnat täckt håret och tagit av mej skorna var det no-go-zone för mej, det fick jag påtalat både en och två gånger. Bara att respektera men trist att inte få se då det var tomt för tillfället.

Hamnen var inte stor, småbåtar med fisk kom och gick, stora svärdfiskar lastades på skottkärror.

Moroni har det där alldeles vanliga afrikanska röriga karaktären, massor med bilar, försäljare, gatustånd. Vindlande gränder utan nåt riktigt system.Vackra trädörrar lite som på Zanzibar.

Dofter av solmogna mangos, papaya och passionsfrukter som blandar sig med den tunga bloddoften från slaktarens bord där flugorna surrar ilsket. Det är svårfotograferat, jag försöker gömma mej i gatuhörn men turister är inte speciellt vanligt här, Komorerna besöks av ett par tusen turister per år.

En man med sitt hantverk. Dag två på Komorerna avslutades med iskalla fruktjuicer och helande av solbränna.Somliga lär sig aldrig.