Turism är inte någon stor grej på Komorerna, ögruppen besöks av ett tusentals per år, boenden är få och att få en guidad tur runt ön görs av ett enda företag, Adore Comoros, inriktat på ekoturism.
Min guide och chaufför för dagens rundtur heter Omar, han har två fruar och sex barn berättar han på en alldeles ypperligt god engelska. På Komorerna är annars franska, komoriska och arabiska de gångbara språken.
Vägarna är inte mycket att hurra för, bitvis asfalt med stora hål, dammigt efter torkan. Jag undrar i mitt stilla sinne hur vägarna ser ut efter de stora regnen som inte riktigt börjat än.
Getter blockerar vägen, vi passerar byar där barnen ropar Mzungu när de ser mitt ansikte i bilen.
Dimman ligger tät runt Mount Karthala, den fortfarande aktiva vulkanen. Med sina 2361 meter över havet bjuder den på en hisnande utsikt över ön.
Mount Karthala, den aktiva vulkanen är ett av Grand Comores landmärken. Sista utbrottet var på sjuttiotalet, idag är vulkanen ett populärt trekkingmål. Med sina 2361 meter över havet bjuder den på en hisnande utsikt över ön.
Första stoppet blir vid Lac Salé,Salta sjön, en mycket mytomspunnen kratersjö med bräckt vatten och inte alls så salt som namnet säger
Legenden säger att här låg en gång en helt vanlig by. En törstig man besökte byn och nekades dricksvatten i alla hushåll utom det sista huset där en kvinna bodde som gav honom att dricka.
Vandraren varnade kvinna att något hemskt skulle hända och hon packade sina saker och gav sig av med sin familj. Samma kväll kom en störtflod och dränkte hela byn och sedan dess är byinnevånarnas själar inlåsta i sjön. Den dagen som sjön är full med sten befrias själarna.
I dag kastar man sten i sjön, ingen når vattenytan...
Naturreligionerna har fortfarande en stark roll i det annars muslimska Komorerna. Man besöker ofta häxdoktorn och får goda råd och ett av råden kan vara att i Lac Sale offra en get.
Nästa stopp blir vid Drakens rygg, en ås skapad av vulkanen ringlar sig ut mot havet, på drakens rygg ser man stoder skapade av magman, de har fått namnet de kyssande drakarna.
Stora baobabträd lockar megastora fruktfladdermöss.
Profetens hål, Trou de Prophete inbjuder till ett dopp i viken där legenden säger att Profeten Muhamed en gång steg i land, jagad av pirater.
Dagens lunch bestånde av nyfångad fisk som restaurangägaren själv fångat är så färsk så den nästan hoppar från tallriken. Baobab restaurant ligger i en hydda med palmblad, ägaren en entusiatisk local bjuder på en festmåltid. Jag tar ett dopp mellan de legendariska klipporna och önskar mej nåt som seden bjuder.
En pytteliten moské i en lika pytteliten by har också den en historia, det sägs att när byborna en morgon vaknade stod den bara där, den lilla moske'n. Ingen vet hur och av vem.Besöker man platsen ska man önska nåt, det gör jag.
Sista stoppet blir vid det tusenåriga baobabträdet. Efter åtskilliga resor i Afrika och åtskilliga baobabträd vet jag att baobabträden har sina rötter djupt i folktron. Här på Komorerna får man mitt på dagen inte komma i närheten av baobabträden, själarna som bor i trädet kan störas...
Det här baobabträdet kan vara tusen år, det användes förr som fängelse. En tjuv eller en äktenskapsförbrytare dömdes till att sitta tre dagar i den ihåliga stammen, utan vatten och föda.
Och visst finns det alldeles underbara stränder här...
