Äntligen fanns det tid för ett kortresa till Bosnien och heller ingen covid som satte käppar i hjulet den här gången. Och det bästa på allt, dotter Emma hakade på så vi strålade samman i staden som vaknar och somnar med minaretutropen, Sarajevo.
Redan på väg från flygplatsen slog det mej att staden börjar se ut som en vanlig stad, mycket nybyggen och renoveringar. På skräckens väg, Snipers alley var trafiken kaotisk med tutande bilar och spårvagnar.
Minnena sköljer över mej... Hur människor här hukade bakom barrikader, sprang för livet för att undkomma krypskyttarnas kulor. Det var då...
I gamla stan, Stari grad, var gatorna fulla med turister och flanerande ortsbor, kommersen i bodarna i full gång. En kopp turkist kaffe och en baklava satt som smäck. Som jag längtat.
Statsbiblioteket i all sin prakt, vackert renoverat efter storbrand då många skatter förstördes.
I Sarajevo finns flera intressanta museum, många med anknytning just till konflikten.
Ett av dessa museum Museum Of Crimes Against Humanity And Genocide 1992 – 1995 berättar för oss hela den hemska historien från Jugoslaviens fall och genom åren av konflikt.
Ett annat museum är det galleri som visar en utomordentlig kollektion svartvita bilder av krigets olika ansikten.
Ett museum som jag aldrig varit på tidigare är Childrens warmuseum, med bilder och föremål mer sett ur ett barns synvinkel, mycket gripande berättelser.
Vid Gazi Husrevmoskén samlas man för fredagsbönen.
Och som alltid, vid den gamla fontänen i Sebilj samlas duvorna i tusentals. En man verkar ha monopol på försäljningen av korn att mata dom med, det betyder tur sägs det.
Vi möter upp vår käre vän Esad med fru Visnja och de tar oss med långt utanför stan till en fiskerestaurang med egen fiskodling, forellen är så färsk så den nästan hoppar från tallriken.
Esad var vår bosniske tolk under flyktingåren, det var också hos dem som Emma bodde 5 veckor under sin undersköterskepraktik i Sarajevo. Det var ett alldeles underbart återseende.
Vi fortsatte till ovan molnen...
Det var uppe på toppen av berget som de olympiska vinterspelen ägde rum 1984, ett fint vandringsområde med på grund av vädret, en obefintlig utsikt över stan.
Efter några nätter i det vackra Sarajevo var det dags för Kladanj och ett par fina dagar med Muhamed i hans nyrenoverade hus mellan kullarna.
En dagsutflykt till Srebrenica stod på planeringen.
Vi började med den öde hälsoanläggningen Gruber som ligger oerhört naturskönt i bergen.
Hit vallfärdar man för att skölja sig i diverse mineralrika källor som hjälper mot det mest.
Vattnet är brunt, iskallt och kommer från källor i bergen. Det gamla spahotellet ligger öde sen många år.
Srebrenica är som många vet platsen för ett av historiens största folkmord i nutidshistoria.
Det var här som ondskan visade sig från sin absoluta värsta sida.
I juli 1995 föll Srebrenica i serbernas händer, de holländska FNtrupperna som skulle beskydda lokalbefolkningen flydde i princip fältet. I batterifabriken trycktes tusentals ihop, många mördades, torterades och våldtogs på plats.
Män o pojkar skildes från sina familjer och avrättades, uppskattningsvis 8000 personer miste livet under denna etniska rensning.
På minnesplatsen ligger i dag runt 7800 kroppar och delar av kroppar som återfunnits i massgravar och identifierats genom DNAprover. Senast i år begravdes 38 nya, och fortfarande, snart 30 år senare, hittas massgravar.
Bosnien är ett land som för alltid har en stor plats i mitt hjärta, de bosniska flyktingarna som kom under kriget lärde mej mycket om livet och gjorde mej till den Anna jag är i dag.
