On the road again, timmar i 4Wjeep, timmar med förunderliga vyer.
Veckan innan jag kom till Djibouti hade det regnat rejält. Stora sjöar med brunt vatten bildats och gräset såg kanske lite grönare ut.
Naturligtvis är regnet välkommet, nomaderna kan vattna sina djur, de få vilda djur som finns får något att dricka.
Vi gör ett stopp i Dikhil, en liten stad på väg till the middle of no where. Dikhil är som vilken annan plats som helst i denna delen av Afrika. Kommersen är i gång, det är dammigt och runt 30 grader varmt.
Dagens höjdpunkt är nog när jag väljer ett tyg för att låta sy upp en så kallad pyjamas, alltså en fotsideslång klänning i raka stycken. Kostade 5 euro, tyg o arbete.
I vartenda gathörn, utmed vägarna säljs khat. Khat är en drog som odlas och importeras från Ethiopien. Bladen tuggas, samlas i en boll i kinden. Khat är uppiggande och hungerkänslorna försvinner. En knippe khat kostar 5 dollar och räcker en dag.
I Djibouti odlar man knappt något, klimat och jordmån förhindrar det och i princip allt importeras.
Några tappra odlar lite för att få en slant till hushållet.
Kameler används uteslutande till transportmedel och som mjölkdjur, man rider alltså INTE på dom.
Kamelen är ett högst värdefullt djur som vårdas med stor respekt. Att den fradgar beror på att den är pilsk...
Nu är jag ingen geolog, långt i från, men den naturtypen jag färdades i, är rester av vad som för miljontals år var havsbotten.
Vulkaner och annat har gjort sitt till för att skapa detta förunderliga landskap.
Sålunda efter en heldag i bil, kom vi så till denna dags slutmål. Lake Abbe.
Det var precis i skymningen, några shakaler lekte tafatt...
Nomaderna vallade hem sina åsnor för natten.
Solen gick ner över detta månlandskap. Vid Lake Abbe finns en enda övernattningsmöjlighet, det är en slags ökencamp med hyddor och stenhus.
Så här långt bort om ära och redbarhet finns typ ingenting, inte ens mobilnät, det är satellittelefon som gäller. En enkel måltid serverades, natten lystes upp av ett annat skådespel, stjärnorna...
Morgonen efter klev jag upp FÖRE solen, för det var ju soluppgången som jag ville se.
Lake Abbe består av märkliga klippformationer som skapats under miljontals år. De kallas för skorstenar och den högsta är runt 50 meter hög. Bergarten är kalksten o lava.
Här finns också ett system av underjordiska varma källor, dessa sprider sin ånga upp igenom klippstoderna som är ihåliga, röken sipprar ut =skorsten.
Vattnet i källorna har en temperatur av 80 grader och innehåller mycket svavel.
Själva sjön är en av sex sjöar som binds samman med varandra, det är en saltvattensjö. Och tidigt på
morgonen kan man se mängder av flamingos.
Visst fågel och djurliv i kanten av sjön.
Så var det dags att ge sig ut på vägarna igen, med destination Lake Assal, genom ett Marslandskap.
