Tant Anna hos mursis, läpplattefolket
Vi kör vidare på oändliga slingrande dåliga vägar och någonstans i nowhereland dyker de upp från ingenstans, barnen från Mursistammen. Med sina ansiktsmålningar klara för dagens turistskörd står de viftande längs vägrenen och skriker PHOTO PHOTO PHOTO.
Det är nu den stora turistcirkusen börjar....
Mursis består av runt 7500 personer, de lever ett nomadliv under mycket svåra omständigheter. Torka gör att det är svårt att både odla och hålla boskap. De flyttar runt i södra delen av Omo valley, runt gränsen mot Sudan.
Vi anlände tidig förmiddag och kvinnorna och barnen i byn var i full färd med att göra klart sina munderingar för dagens inkasserande av fotopengar.
I vanliga fall klär man endast upp sig för specifika cermonier och ritualer. Uppfinnerikedomen var verkligen stor, imponerande att se vad man kan skapa av skrot och det som naturen ger.
När en flicka blir runt 15 år görs ett hål i den undre läppen, en träplugg sätts i och vidgas med tiden för att så småningom få plats för en fullstor läpplatta.
Mursis är en onekligen en unik stam, en av de stammar som verkligen hotas, hur kommer det att se ut om 10 år, 20 år, finns de verkligen kvar då ?
Och ja, det är en krigarstam, blandningen av nytt och gammalt är påtaglig...En herdestav, ett gammalt gevär och ett par hörlurar och eller en modern klocka, inte ens här står tiden stilla.
På något vis känns det som man vill lämna mursis helt i fred, låta dem vara och leva i sin egen värld utan att behöva utsättas för oss, turisterna som är ute efter det unika. Fast å andra sidan, slantarna som kommer in kanske används till något bra, jag hoppas det.
Nästa blogginlägg handlar om hamerstammen.
Mursis består av runt 7500 personer, de lever ett nomadliv under mycket svåra omständigheter. Torka gör att det är svårt att både odla och hålla boskap. De flyttar runt i södra delen av Omo valley, runt gränsen mot Sudan.
På grund av utländska markinvesterare är framtiden och frågan om var mursis ska leva en fortfarande olöst fråga.
Mursis räknas inte till de mest gästvänliga stammarna, deras krigarhistoria är lång. Många mursibyar tar inte emot besökare så det var bara att finna sig i att livet i den byn jag besökte var just for the show.
Vi anlände tidig förmiddag och kvinnorna och barnen i byn var i full färd med att göra klart sina munderingar för dagens inkasserande av fotopengar.
I vanliga fall klär man endast upp sig för specifika cermonier och ritualer. Uppfinnerikedomen var verkligen stor, imponerande att se vad man kan skapa av skrot och det som naturen ger.
När en flicka blir runt 15 år görs ett hål i den undre läppen, en träplugg sätts i och vidgas med tiden för att så småningom få plats för en fullstor läpplatta.
Från allra första början lät man kvinnorna få sina läpplattor för att förfula dem, allt för att de inte skulle tas av slavjägare och säljas.
Mursis är en onekligen en unik stam, en av de stammar som verkligen hotas, hur kommer det att se ut om 10 år, 20 år, finns de verkligen kvar då ?
Och ja, det är en krigarstam, blandningen av nytt och gammalt är påtaglig...En herdestav, ett gammalt gevär och ett par hörlurar och eller en modern klocka, inte ens här står tiden stilla.
På något vis känns det som man vill lämna mursis helt i fred, låta dem vara och leva i sin egen värld utan att behöva utsättas för oss, turisterna som är ute efter det unika. Fast å andra sidan, slantarna som kommer in kanske används till något bra, jag hoppas det.
Nästa blogginlägg handlar om hamerstammen.