Tankar över en julekrubba
När jag var barn var det med stor spänning vi varje år kunde sätta upp julkrubban. Den låg i samma låda som den var köpt i, vaxfigurerna inlindade i silkespapper och det lilla krumma Jesusbarnet gömdes i en låda i sekretären tills det var dags för honom att ta plats.
Julkrubban placerades på för denna specialgjord järnplåt, sand fylldes på, speglar lades som små sjöar och figurerna ställdes på plats. De tre vise männen flyttades varje dag en bit närmare krubban.
I dag, 50 år senare funderar jag verkligen på hur vi kunde ha lejon och tigrar i krubban ? Det finns väl inga sådana vilda djur i Betlehem ? Och hur tänktes det när pingviner, panda och flodhäst köptes till, i 70-talets plastiga tid ? Nåväl, Det lilla Jesusbarnet kom hur som haver alltid på plats varje åe och frågan var nog vad jag väntade mest på, tror faktiskt det var tomten.
Här i Belgien har varenda byhåla med lite aktning en krubba, fast i storlek av en friggebod typ. Denna sätts upp i närheten av kyrkan, någon gång efter Sinterklaas, tid är ett högst flytande begrepp i detta land.
Dessa krubbor har alltså figurer i full skala, och frågar man mej är figurerna oftast rätt fula (läs skitfula).
Under mina första år här i Belgien såg man också levande djur i dessa krubbor, men den tiden verkar (tack och lov) vara förbi.
Inne i själva kyrkorna finns det minst en mindre krubba, i bland flera stycken.
Krubban är så viktig så att det till och med finns en förening som fritt översatt heter Krubbans vänner.
På deras hemsida visas bland annat dessa...
..
Den här är lite annorlunda, den faller liksom utanför ramarna... 
I min närmsta stad Geel visas nu en utställning med krubbor, en herre som nog har krubbtillverkning som sin livsuppgift. Och ja, de var till salu och NEJ jag köpte ingen.
Denne hantverkare har också tagit krubban till en högre dimension.
Och svaret är fortfarande NEJ jag köpte ingen.
Summan av hela detta inlägg är:
DET VAR BÄTTRE FÖRR !